Känner mig orolig ibland

När det kommer till min vikt så vill jag att den ska gå neråt hela tiden. Jag vet att förra veckans magproblem gjorde att jag gick ner nästan 3 kg på 2 dagar och jag förstod att det mesta skulle komma tillbaka av den vikten men ändå gör det mig orolig.

Därför var det lite lugnande idag att kliva på vågen och se att nu var trenden bruten.... jag hade gått ner nåt hekto sen igår. Kan ju vara så att jag fick i mig för lite vatten igår men jag åt bra. Åt till och med ett extra mellanmål. 4 hekto ner så idag stod vågen på 94,7 kg.

En hög vikt men för mig är det glädjande att jag närmar mig nåt på åttio.... det är det jag ser. Ni andra kanske ser att det är nästan 5 kg till åttionånting. Nä, jag ser att jag gått från tresiffrigt 100,5 (som mest 101,2) och nu är jag stadigt på väg neråt (jag försöker mig på positivt tänkande). Viktiga delmål för mig är att lämna tresiffrigt, 95 kg och sen är nästa att vara under 90kg. Efter det är målet lite luddigt och jag ser bara att jag vill ha gått ner 15 kg för att vara mer rörlig och 30 kg för att må bra och känna mig lätt och ha tillgång till mer kläder att välja på.

Det jag är rädd för med min viktnedgång är att jag ska hamna i gamla banor och bara känna behovet hos mig själv att gå ner i vikt. Nä, den här gången vill jag ta det lugnt. Jag vill nå målet långsamt och sen stanna där. Skulle jag med min motion och kosthållning gå ner mer så gör det inget men jag är nöjd med allt över 15 kg viktnedgång.... det känns som en bonus.

Jag känner att jag just nu har ett behov av att gå ner i vikt men jag kopplar det till de här 30 dagarna som jag utmanar mig själv att försöka bli av med mitt sockerberoende. Jag vill sluta äta godis. Dietisten sa att det gick och jag vill oxå kunna det. Jag vill under dessa 30 dagar gå ner i vikt så det är viktigt för mig att vågen går neråt. När dagarna är över så går jag tillbaka till mitt tänk att jag ska ändra för livet och att ett hekto i veckan är en bra viktnedgång. Jag har ju ändå en 2 års plan. I slutet av augusti har det gått ett år. Ett år av viktnedgång och viktuppgång men ett försök att leva som jag vill leva resten av livet.

Är så tacksom för den läkare jag hade sist på Medicinmottagningen för han fick min hjärna att slå av behovet av att få bort fettet på kroppen. Det var som om det hela tiden varit min fokuspunkt och nu har jag flyttat den till att träna istället. Eftersom han sa att jag skulle strunta i mina fettceller och göra det jag nu gör det vill säga träna.... det viktigaste är att man tränar... å det gör jag ju 4-5 ggr i veckan sen snart ett år tillbaka. Så jag känner mig nöjd med det. Det är skönt att han fick mig att flytta fokus. Till träning och bort ifrån vikten.

Många är diskussionerna på jobbet om min kost och hur jag kan avstå från det och det. Jag säger att det är ju för en månad för att se om jag kan bli av mitt sockerberoende. Men sen kommer jag att ändra min kost till att bli vad jag kan leva med resten av livet.

Vad jag insett hittills:

• Jag tycker paleokosten passar mig bättre än jag trodde. Svårast är ju frukostarna och det blir mycket ägg så jag är orolig att mitt kolestrol har blivit sämre.... borde kolla upp det. Annars fungerar det bra med ägg för mig men jag ska försöka lägga in mer grönsaker, frukt och kött.

• Jag har bestämt mig för att lägga till potatis som jag kan äta ibland och med ibland så tänker jag på nån helg i månaden

• När det gäller baljväxter så kommer jag även att äta dessa för jag brukar ha dem i chili con carne vilket jag äter typ varannan vecka. Sen kommer jag att göra hummus ibland så då åker det i lite då oxå

• Majs kommer ingå som en grönsak för mig när jag känner för att äta det.... den ingår oxå i min chili con carne.

• Jag kommer absolut att fortsätta med matsedel och planera mitt tränande och mitt ätande. Här är det viktigt för mig att få in detta i huvudet så att jag lever så här automatiskt senare. Som å lära en gammal hund sitta.... det får tjatas in och tränas och tränas

• Inget godis sen.... eller jag får äta 85% choklad när det är som svårast. Det är för att jag är inte så förtjust i choklad och jag gillar inte det absolut mörkaste och beskaste.... men jag tillåter mig själv att få äta det. Jag får tänka på det övriga godiset som jag gjorde med ciggisar - jag vågar inte testa igen för jag kommer falla tillbaka..... så klarade jag mig utan min älskade cigg.... som nu blivit hatad röklukt... usch

När det kommer till mat så vill jag tänka på det som näring. Se vilket behov jag har av vilken mat. Äta så att jag får i mig alla mineraler och vitaminer och annat som det innehåller. Det är näring för att jag ska må så bra som möjligt och på så sätt så lever jag länge eller i alla fall så länge jag kan. Även om jag tror att jag misshandlat den här kroppen till en liv som är kortare än normalt. Men det gör mig inget - jag är ju så tokig att jag tror på att jag har fler liv på mig här på jorden så jag tänker att jag kan leva längre i nästa liv eller att jag har levt länge i ett annat.

Sen för att återgå till maten så kommer jag ju att äta junk ibland... det finns ju saker som jag vill ha ibland men jag kommer inte att äta det mer än jag gjort nu. Jag äter pizza 2-3ggr per år, jag äter sibyllamat 5 ggr per år och jag äter annan snabbmat eller färdiglagad mat några gånger per år. Jag har inget större behov av sån mat utan jag gillar gammal hederlig husmanskost med lite nya sätt att göra dem på.... Jag gillar att göra min egen mat. Jag fuskar med att inte göra egen buljong eller majonäs men i det stora hela - jag lagar min egen mat för att ha koll på vad som ingår däri.

Hittat en ny vän som inte är så nyttig men ett gott alternativ när man vill ha efterrätt. Jag brukar nu äta mer frukt och bär och till detta tar jag en msk eller två kokosgrädde.... så mumsigt. Som tjockt vispad grädde direkt ur tetran... mums... ibland måste man få lite gott även när man kör diet. Det är ju bara att planera in det så fixar det sig. :)