Min tanke med maten

Jag skriver det igen det som jag säkert har nämnt i många inlägg. Men den här bloggen skriver jag ju för min egen del först och främst sen så får andra läsa den om de vill.

Här kommer grundtanken till varför jag håller på som jag gör.

Jag har hela tiden dietistens ord i min hjärna dvs att jag ska tänka på vilken förändring som jag ska göra för att kunna leva med det hela livet. Ändra matintag lite i taget för att den vägen gå ner i vikt och hålla den. Äta det som kroppen behöver och inte så mycket det som jag vill eller är sugen på. Viktigt att känna skillnad på hungrig och sugen.

Det är ju helt annat än jag har gjort förr för då var det en quick fix med vikten och sen kom den tillbaka. Jag till och med svälte mig själv på gränsen att jag svimmade. Till och med så kräktes jag upp det jag nyss hade ätit för att jag inte ville lägga på mig kilon. Sjukt beteende som inte ledde allt för långt utan jag tog mig ur det själv utan att nån visste vad jag höll på med. Vet inte vem som satt på min axel och berättade att jag gjorde fel.... men jag ändrade på mig. Det är huvudsaken. Det här beteende hade jag när jag var yngre.

Jag tror att jag har försökt att gå ner i vikt sedan jag började på Ericsson. Helt plötsligt blev jag medveten om att jag inte var särskilt smal utan behövde gå ner 5-7 kg i vikt. Där började jojobantningen. 1984.

Eftersom jag hållit på som jag gjort så har jag förstört kroppen. Den kan inte förbränna som den ska. Jag har lärt den att spara när den får mat för sen kommer det tider när den inte får tillräckligt med mat. Till detta kan man lägga mitt medfödda fel på hypofysen och sköldkörteln - ja, allt som har med hormoner att göra. Jag har fått veta att jag inte har samma muskelmassa (förbränningsapparat) som vanliga människor vilket i säg gör att jag inte borde äta som andra men jag gör det och kanske lite till. Detta resulterar i att jag går upp i vikt varje år.

Nu har jag fått nog av det och vill verkligen förändra mitt sätt till maten och mitt sätt att tänka när jag ska ner i vikt. Det var ju därför som jag sökte till dietisten. Bad att medicinläkaren skulle remmittera mig. Fick det och gick kursen. Jag tappade ändå tråden och började äta som jag gjort och gick upp i vikt.

I höstas fick jag nog av mig själv och började tänka på vad jag åt. Gjorde upp matsedel och åt enbart det som stod där. Gjorde matlådor i förväg för att jag skulle ha att värma när jag vrålhungrig kom hem. Allt för att jag inte skulle kunna välja nåt annat. Jag hade brödförbud.

Men sen började jag släppa på saker. Fick äta nån form av bröd när jag åt soppa. Köpte Finn Crisp för det var jag ändå inte så förtjust i så jag tänkte att det äter jag inte så mycket. Förbjöd bregott i mitt hus och åt bara pålägg direkt på finncrispet. Sen började jag äta detta varje dag. Å så kom min födelsedag och sen jul och efter det var jag inte sugen att hålla mitt schema. Jag gick nästan upp de 5 kg som jag gått ner under hösten. Jag tyckte illa om mig själv eftersom jag inte kan klara av något. Rackade som vanligt ner på mig själv. Trots att jag fått lära mig av dietisten att jag ska prata med mig själv som jag pratar med en kompis som misslyckats med sin "diet" - ta nya ta, på't igen, jag vet att du kan... alla kan få en svacka men det löser du mm mm

I februari började jag fundera på hur jag skulle göra med mig själv och min kost. Vi hade bokat utlandsresa och jag visste att jag inte skulle komma i baddräkterna som hänger i skåpet och jag kände att jag vill inte köpa nya. Jag ville ner i vikt. Så en plan började ta form i mitt huvud. En plan som inte riktigt följer det som jag bestämt mig för efter dietistkursen. Jag fick jobba med mig själv för att bryta det jag lovat mig själv - nämligen att jag aldrig mer ska banta. För i början av min förberedelse så kändes det som att banta när jag tänkte på paleo.

Jag funderade på om jag måste operera magsäcken för att gå ner i vikt. Kände bara att jag inte ville det. Har alltid känt att det inte är för mig. Jag är rädd att bli sövd. Tänk om jag kissar och bajsar på mig. Tänk om jag inte vaknar igen. Ja i min tankevärld så kan allt gå fel och inget rätt. Sen är det ju framför allt så att om jag är sövd så har jag ingen kontroll. Jag behöver kontroll för att må bra, tror jag. Mina släktingar har fått känna på hur förbannad jag blivit när de trott att det gjort nåt bra för mig genom att överraska. Jag HATAR överraskningar. De som har överrraskat mig förr vet att det gör man inte. Jag blir urförbannad och skäller ut dom eller tvärvägrar göra det som de tänkt. Så ska ni göra nåt för mig så överraska INTE. I hate it.

Nä, jag slog operation ur hågen. Men det jag visst var i alla fall att jag ville gå ner i vikt fortare än vad jag gjorde under hösten så jag funderade hit och dit.

Bestämde mig för att ändra kosten igen. Den här gången är det inte meningen att jag ska äta så här resten av mitt liv. Jo, till större delen men jag kommer göra tillägg för det finns saker som jag vet att jag inte kan vara utan resten av mitt liv. Det är inget som jag behöver äta varje dag utan jag kan unna mig nån dag i månaden. Jag hade testat paleokost tidigare och tyckte att det är åt det hållet som jag vill. Läste mer ovch mer och såg att det fanns nåt som gjorde att man kunde bli fri från sockerberoendet. En 30dagars intensivkurs eller vad jag ska kalla det. Jag tänkte att det vill jag testa. Det enda som jag inte ville var att betala för den här 30 dagars kursen utan jag skulle läsa mig till vad jag fick äta.

Så var det bestämt - Paleokost - skulle jag äta. Men när? Visste att jag måste äta upp mina matlådor först - vägrar att kasta mat. Började delvis med paleo eftersom det tog slut på fjällfil och min egen granola så jag tänkte att då börjar jag med paleofrukostar och tar middagar och luncherna senare när matlådorna är slut.

Samtidigt så fick jag en kallelse till medicin för min årliga koll. Diskuterade med en person på gymmet om mitt medfödda fel och problemet med vikten så då fick jag en push av henne att ta upp det med läkaren. Så vi diskuterade det och han nämnde operation men att han inte rekommenderade en sån pga mitt fel. Sen sa han det här med arvet av fettceller å så där och att jag skulle fokusera på att jag tränade för det var ändå det som var det viktiga.

Där är jag väl i tanken dvs att jag flyttat fokus från fettet till träningen. Men nu är det ju så att jag vill ner i vikt eftersom jag är hämmad i min rörlighet pga vikten, så 15-30 kg vill jag ner i vikt. Men jag vill inte vrålbanta utan lägga om kosten och se det på ett långt perspektiv. Jag har aldrig velat vara trådsmal.

Men så har vi det här med Greklandsresan och till den vill jag ha gått ner 15 kg i vikt så nu blir det ändå en form av bantning. Fast i hjärnan är det inte så riktigt än utan jag tänker att det är sockerberoendet som jag ska försöka få bort på 30 dagar och sen ska det här vara över.

Det stämmer inte riktigt med hur jag resonerat de sista dagarna. Utan jag ska ta den här månaden och fundera ut hur jag ska göra. Men man kan säga att jag redan nu har riktlinjerna för fortsättningen utritade.

Så här är det - jag äter strikt i 30 dagar. Hoppas att sötsuget går ner eller försvinner. Sen när de dagarna är över så fortsätter jag med sättet att äta förutom att jag lägger till potatis, kakor och mejeriprodukter men bara ibland. Jag tänker inte unna mig det för ofta men jag tänker inte förbjuda det heller. Jag kommer att äta spannmål när det är dags för kalas men annars ska jag försöka vara utan dem. Det viktiga är att jag får äta men jag behöver inte... därmed har jag tagit bort en del av längtan...

Det viktigast är ju att jag tycker om grönsaker och kött samt lite fisk. Jag har lärt mig gilla ägg igen och jag är öppen för att testa nya grönsaker och recept för att hitta nya favoriter. Samtidigt som jag är öppen till att förändra mina nuvarande recept så jag kan äta dem inom dessa gränser som paleo ger.

Det blir spännande att se om jag går ner i vikt... vilket det tyder på hittills.... När det gäller vikten så kör jag lite hårdare nu än jag kommer göra efter greklandsresan.

Lillebror undrade hur det ska gå med vår årliga surströmmig till påsken. Nu infaller påsken några dagar före min 30-dagars kur så jag sa att vi får äta det helgen efter. För jag tänker inte äta surströmming utan potatis, bregott och tunnbröd. Nån måtta får det vara. Så jag hoppas att vi kan skjuta på det en vecka. Längtes redan nu efter surströmmingen.