Farbror doktorn

I veckan var det dags för min årliga kontroll av hur kroppen fungerar med medicinerna som jag tar. Ni vet att det är en kontroll som jag går på eftersom jag har ett medfött fel på hypofysen, sköldkörteln och säkert binjurarna även om de inte direkt sagt det till mig utan jag hörde det av en tysk läkare som mer eller mindre pratade för sig själv. Men det är ju fel på alla hormoner kan man säga. Har ätit medicin för det sen jag var 16 år - det var då de forskat och kommit på att just jag och andra i min situation kan ha fel på hypofysen.... det finns andra än jag har jag märkt med åren och ärligt talat känns det skönt att inte vara ensam men samtidigt så tycker jag synd om dem som har samma fel pga allt som jag har fått vara med om eller inte fått vara med om....

Jag gick till mötet beredd på att jag skulle fråga om min fetma och om han/hon hade nåt förslag till mig om hur jag kan göra. Jag hade även bestämt mig för att ta upp frågan om min avföring (bered er på skitprat). Sen visade det sig att vi pratade om mer.

Jag kan ju börja med att berätta att värdena såg bra ut. Lite högt blodtryck men det kan bero på min avsky att besöka just medicinmottagningen för jag är så less på att beskriva min "sjukdom" eftersom jag fått göra det varje år i 43 år.... ni skulle också vara less och tycka att läkaren har ju allt skrivet framför sig. Läs på om mitt fall för tusan... tycker jag, men inser samtidigt att det har de inte tid med mellan patienterna. Går dit med lite aggkänsla men det var obefogat i år.

Längesen jag träffade en så engagerad läkare. De andra har kanske varit engagerade men haft ett annat sätt att uttrycka sig så det har inte kommit fram. Jag är väldigt nöjd med den här läkaren. Han frågade frågor som ingen annan gjort på 43 år. Det kändes bra.

Han frågade hur jag mår (som alla gör). Jag berättade att jag mår rätt bra. Efter ett tag så frågade han om jag kände mig varm eller svettig? .... en ledtråd för honom var väl att jag satt där i linne medan andra har stickade koftor på sig på vintern. Ja, sa jag, jag svettas mycket i hårbotten och är varm i kroppen. Jag vet att det delvis är ärftligt eftersom mormor, mamma och moster också svettas i hårbotten. Jag är alltid varm. Jaha, sa han, det kan bero på tillväxthormonet. Du kan ju sluta med det om du vill men risken är ju att du går upp mer i vikt då (han vet ju inte att jag är dålig på att sköta det här med mina sprutor även om jag är mycket bättre nu). Kanske beror det på sprutorna och jag har bara trott det berott på vikten. Så jag får stå ut med svetten.

Jag frågade om han hade nåt för att hjälpa mig gå ner i vikt. Jag berättade att jag gått upp i vikt varje år. Han sa att man inte kollat vikten och då berättade jag vad jag vägde den morgonen så såg han själv att jag gått upp ca 5 kg sedan förra året. När jag ska ner i vikt så får jag ligga så lågt i kaloriintag så jag får svårt att hålla dieten. Men nu har jag ändrat mig sedan jag gick kurs hos dietisten. Jag plockar bort mat som jag inte behöver istället för att hålla en viss diet. (Så kommer jag göra med paleo också dvs äta en mängd så jag blir mätt för jag tror att bara det att jag plockar bort sockerintaget så kommer jag gå ner i vikt av det).

När det gällde tips eller läkemedel när det gäller min viktnedgång så nämnde han operation av magsäcken men med min sjukdomshistorik om jag nu ska kalla min medfödda brist på hormon för det så rekommenderade han inte en operation.

- Jag vill inte operera mig heller, sa jag, för jag har sett nackdelarna som kan följa operationen. Jag har sett fördelar också men jag är rädd för nackdelarna.

Jag hade berättat om att jag tränar 4-5 ggr i veckan nu och att jag tidigare tränade 3ggr i veckan och att jag hållit på med det sen i april förra året. Han tyckte det var jättebra och sa - jag tycker inte att du ska stirra dig blind på fettcellerna eller det fetthormon som du har för det viktiga är att du motionerar. Motion är a och o sen är det så att vissa personer har mer fetthormon och fler fettceller och det beror på arvet och inget man kan göra nåt åt. Nej det är huvudsaken du motionerar. Fokusera på det. Så nu gör jag det och känner att jag är på rätt spår. Jag kände mig bättre till mods när jag gick därifrån eftersom han tyckte att jag var på rätt spår med motionen.

Det jag sen tog upp var min avföring som blivit hård de senaste åren. Allt sedan jag hade min 10:a och fick mer medicin. Själv tror jag att det är omeprazolen som gör det hela. Jag berättade om min tidigare avföring och vad som sker om jag inte själv köper påsarna Dulco soft och dricker varje kväll eller äter katrinplommon varje kväll. Han skrev ut Omnilax 10g till mig.... de fungerar bra. Tar dem på kvällen eftersom jag inte kan ta dem med Levaxinet på morgonen. Skönt att slippa spricka upp så man är rädd när man behöver tömma tarmen. Nog med skitprat för den här gången.

Så det jag ska jobba med är ta den nya medicinen, svettas vidare och fortsätta motionera för det är det bästa jag kan göra för min kropp.