Vad anser du om dig själv?

Idag är dagen då jag exploderar med sånt som vi pratat om hos dietisten som jag tycker är rätt bra.

Hur diskuterar du med dig själv eller rättare sagt vad tänker du om dig själv? Om du försöker förändra något som till exempel vikten och så kommer en dag då du äter något som du inte tänkt. Hur reagerar du? Rasar hela världen? Tycker du att du är urusel som inte kan hålla dig till det du har lovat dig själv eller peppar du dig själv? Hur går din inre dialog?

Hos mig och tydligen många andra så går dialogen ungefär så här: Hur tänkte du när du åt det där som inte fanns med i dieten? Hur kan du vara så svag att du ger upp det som du bestämt? Det är väl meningen att du ska vara tjock för du kan ju inte ens hålla dig till det du bestämt. Ge upp det där och ät och bli ännu fetare istället det verkar ju vara det du vill. Du klarar ju inte av det i alla fall. Så nu händer det igen - du har ingen karaktär... jag visste det. Sopa! Det enda du kan är att sabba för dig själv!

Efter den dialogen är det lätt att ge upp och det har hänt många gånger. Kanske för att jag hållit för strikt diet men framför allt för att jag inte är kompis med mig själv.

För om jag varit kompis med mig själv skulle jag istället ha tänkt nåt i den här stilen: En gång är ingen gång. Det är bara att ta nya tag imorgon. Jag vet att du kan. Alla kan få en liten svacka, men det är inget att gräma sig över utan kämpa på. Om du behöver nån så finns jag här. Glöm den här dagen - den finns inte. Det finns bara nya dagar och nya möjligheter. Du kommer fixa det här!

Varför är man inte kompis med sig själv? Varför är man vänligare mot en kompis än man är mot sig själv?

Det här är en sak som jag jobbar på. Jag ska bli min egen kompis... typ.